På spaning efter ”Stocke Titt”.

Hur många gånger har man inte hört talas om kulturen på ”Stocke Titt”, där barnen och vuxna gladeligen har dansat runt midsommarstången, tunnbrödsbakning i vedeldad ugn, guidade turer, fika mm.

Det är dit vi är på väg, och med ett gammalt minne av Peterson-Berger gården där nedanför Frösö kyrka, får jag liksom för mig att Jo, så var det nog, ”Stocke Titt” ligger nog nerråt nära vatten med fjällen i bakgrund. Så därför svänger vi strax bortanför Frösö kyrka in på Peterson-bergers Väg och åker nerråt längre och längre bort och på så vis hamnar vi till sist hos ”Madicken på Junibacken”. Ja, minsan är inte huset lika präktig härligt och vackert, där det majestätiskt står och blickar ut över vidderna.

Vem vet villken historia den kommer att finna och bära med sig under livet?

Vi åker tillbaka svänger in till det väldigt populära ”Härke Loppis”. Där kan man mycket väl fynda. Själv visar min följeslagare ett stiligt bord i valnöt, som passar perfekt sonens möblemang. Med ett leende får vi sedan anvisningar om hur vi ska finna ”Stocke Titt” eller Stugetitt som jag kallat det i många år.. (LER).

Därefter bär det iväg uppåt igen. Vi svänger av till vänster upp på Stockevägen och bara några hundra meter bort möts vi på krönet av ”Jämtlands Kavalleri 1661–1892”, en enorm präktig minnessten. Där den stolte ryttaren tackar säkerligen sin gud, att han fick i detta skede bära huvudbonad, möjligen en Karpus som skydd för fåglarnas framfart 350 år senare.

Strax intill denna ryttare hittar vi ett utsiktstorn som får mig att utbrista. ”Har vi kommit till Frösötornet?”. Nyfiket tittar jag mig omkring och nog finns det en del byggnader att uppleva. Den här är väl lite stilig med sin annorlunda utsnidda dörr;

Vi har nu äntligen kommit till denna omtalade och populära hembyggdsgård som kallas ”Stocke Titt” och runt omkring oss finns det ett 10-tal byggnader med sina egna historier och på gårdsplanen framför Kaptensbostaden lyser Ölandstokens gula värmande färg.

Dessvärre fryser vi i de kalla vindarna, bestämmer oss kvickt att gå in på Cafét som ligger inne i Kaptensbostaden. Vi beställer in kaffe och en härligt go värmd tunnbrörulle, som i Jämtland kallas stut. Tittar oss omkring i rummet, småpratar och tar ett härligt foto på denna härligt sprudlande servicevänliga glada personalen.

Slutligen går vi upp i utsiktstornet från 1679. Även om jag inte gillar höjder något vidare så kan jag snabbt konstatera att tornet är välskött och stabilt. Därför känns det tryggt att blicka ut över hembygdsgården på ena sidan och den andra sidan fantastiskt fjäll-och bylandskap.

Samtidigt upptäcker vi nere på vägen en alldeles fantastisk bil glida förbi. Ja, vart? Det får ni veta nästa gång jag får tid att skriva. Så på återseende och ha nu en trevlig helg.