Arkiv för oktober, 2009

Verklighet eller fantasi! Vad tror ni?

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 31 oktober, 2009 by fjallwebb

Nu är vi tre igen… (LER)… efter att vårat härligt spontana besök åkte hem. Allt gick lugnt och sansat till, bara lite morgontrötthet emellanåt, både här likväl som där. Ni vet så fort det blir förmiddag, så är det inte morgon längre… (LER MER).

En dag åkte vi för att besöka Gold Rush Museum. Det var faktiskt samma kväll, som jag insåg att onsdag inte var tisdag, och att jag återigen hade missat inlämningen av restavfall på Ljusnedals återvinning.

Goldrush

Hur som helst så kom vi så till goldrushens märkliga historieland och vandrade fram till bron, där vi alla fyra blev stående (rätt så (LER MER) trångt) för att inandas den historiska atmosfären länge och väl. Skrattar…..Det gjorde vi inte…. Utan grabbarna fann det ultimata i att glida runt vid ”Yuokonflodens mynningsdelta i Norton Sound” som härligt nog ligger där vid Golddigger Saloon i Skogen endast 8 km från Funäsdalen, och har minsann lockat fram ett flertal glädjerop från oss besökare. Varesig det har funnits is eller ej.

Islek

Så efter att grabbarna roat sig en stund, gick vi därför runt bland alla byggnaderna för att få uppleva våra egna fantastiska berättelser om varför det ex låter på Golddigger Saloon. Jo, så här mellan fyra ögon.. (LER). Så beror det på att morse-ledningen svajar i hmmmm vinden och därför låter det inne i byggnaden rätt som det är. En finurlig uppfinning, som sedan starten 1902 ännu står kvar, dock i annan form nu på 2009-talets avslut.

Var den finns nja… det får ni allt klura på själv, när ni tar er dit. Men beställ först, för en ljusskygg person lurar i ”Jail”. Har ju själv genom åren hört han gasta…. ”Ut ur min hous, och lägg undan de där förba…. kamerorna”.

Ljusskygg varelse

Skrattar mycket…… (men det vet bara vi som varit där).

Så vi tog oss även en titt in på ”Peluk Roadhous”, som bara för något år sedan stod vi Söromsjöns kant, utan något tak och glesa stockar i väntan på en uppfräschning. Ladan som en gång i tiden stod ute på ängen för att fyllas med hö (oj! höll på skriva snö, fast nja… kanske var det också så, när taket brakade ihop). Blev så med tiden skänkt och transporterad av grabbarnas pappa, ni vet ”Blue” till Gold Rush Museum av många hästkrafter, i form av en ÖSA 260 skotare. Jag tror det rent av det var en tjur… (LER)…. traktorn alltså.

En händelse som satte vissa spår i ”Blue” ansikte (han log 😉 vid mötet med en mycket ”Stolt indian med slokhatt” som visa sig trots att han aldrig varit där så pratade han flytande Klövsjömål. En blaumåladbåt…. eller hur det där nu var.

Indian

Hur som helst hade ”Stolt indian med slokhatt” kommit vandrande över berget Brickan för att till sist slå sig ner i sin Ti’pi (nuvarande Lavvu) söder om Norton Sound för att samtidigt hälsa på ”Happy” som då blev extra hmmm happy och bjöd in ”Blue” att stanna i Guldgrävarstugan. Något han också gjorde. Det ska ni veta att deras glad skratt hördes länge och väl ekande bland flera byggnader än ”Peluk Roadhous”, rent sagt mycket trivsamt.

Från denna kulturella återspegling stod nu så grabbarna där ilag med sin vän och spanade inne i ”Peluk Roadhous”, när så vännen hade turen att hitta James Butler Hickocks puffra och som den ”vilde Bill” även han ibland kan vara, så grabbade han tag i puffran och sköt ett par skott (puff, puff och puff) och ropade: ”Men det är ju en knallpulverpistol”. Medan den andra grabben leende svarade: ”Det blev en stand-in, den andra ligger inlåst i vilda Bills vapenskåp” under en massa guldklimpar. (LER, puffran alltså)

Så därför gav vi oss tid att gå ett varv till, innan vi slutligen vandrade tillbaka hem över bron (hmmm en del gled faktiskt över mynningsdeltat)

Islek

för att slutligen ta min hästkraft, en gråspräcklig Vento (skrattar) för att galoppera hem innan natten och kylan omgärdade oss.

Hela denna berättelse kommer sig av att jag i unga skolår satt bland en hel drös med andra elever och svettades över olägenheten att behöva skriva uppsats i flera timmars tid. Vet ni hur 60 elevers blyerspennor låter och en och en blir klar och går ut därifrån…. Fy, det är inte kul, i allafall inte när man är 16 år och stavar som en kråka och meningarna dansar runt hur som helst. Bara för att man då, ännu inte hade uppfunnit datorn och dels hade jag ingen fantasi alls överhuvudtaget, i allafall aldrig under skoltidens språkundervisning där vikten lades mer på konsonanter, substantiv och sådant där (ler) tråkigt som att lägga meningarna i rätt följd något jag (ler mer) aldrig har begripit.

Så därför tycker jag det är hög tid att min åldersgrupp piffar upp Härjedalens stelhet lite grann och ser möjligheterna där de är, utan att behöva ägna sin tid till att göra allt för mycket snö.

Eller vad säger ni som har haft vägarna förbi Gold Rush Museum i skriv- och bildform tillsammans med er som faktiskt varit där. Är detta frilufsmuseum något som berikar människorna som bor och besöker Härjedalen eller är det rent av en turistfälla som någon uttryckte det?

Annonser

Funäsdalens livsstilsbutik.

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 30 oktober, 2009 by fjallwebb

En kvinna går med raska steg mot en dörr i hörnet av Rörosvägen 17. Hon tar ett bestämt tag i dörrhantaget och drar upp dörren och går in.

Butik Flava

Jag följer nyfiket efter och möts av en välfylld butik från golv till tak. Butiken är indelad i ett flertal rum som ger ifrån sig signalerna titta här är jag, och här , och glöm inte mig och mig och……  Som ett jättestor skattkammare, där alla kan hitta något speciellt till grannen, vännen likväl som till sig själv. Känner mig lite som en upptäcksresande när jag rör mig mellan rummen. Där det finns kläder till träning, vardag eller festen;

rummen

Hudvårdsprodukter i alla dess former;

Skönhet

Även härligt mönstrade porslin med slingrande detaljer likväl som blomster, smycken som blänker och glänser, linnen i regnbågens färger likväl som fina broderier, ståtliga likväl som smidda ljusstakar, glasskålar för värmeljus,

Ljus i trappan

lövliknande servetställ, gubbar likväl som gummor som är en ljusstake till jul, vykort med en salsa och så mycket mer som måste bara ses på plats.

Vykortssamba

Vandringen är verkligen en rogivande upplevelse, men man får verkligen inte ha för bråttomt. För man blir helt enkelt glad i livsstillsbutiken Flava och hittar man inget som först, så går det att ta ett nytt varv eller att fråga.

Marie Hammarberg står bakom disken och leendet får hennes ögon att glittra. Hon startade sin butik för 13 år sedan. Till en början i ett rum som sedan utökades bit för bit och här går det inte att upptäcka någon kris, för ut och in strömmar människorna under hela mitt besök.

Marie Hammarberg

Själv har jag hittat en underbar fin mönstrad glasskål, för att sätta mina värmeljus i. Det tillsammans med Aloe Vera salvan, betalar jag och tackar för mig. På väg ut möts jag av en vy som näst intill får mig att tappa andan. Skarvarna ligger där vit mot en klarblå himmel och solen strålar. Tänk så många underbara små händelser i vardagen kan göra en så lycklig.

På återsende säger jag. Ha nu en underbar härlig helg och gasa försiktigt.

För från Trosa till Funäsdalen är det 62 mil, men å andra sidan så är det 22 mil till Östersund från Funäsdalen. När man tänker så har man åkt många gånger till Trosa de senaste åren.. (LER).. om ni nu hänger med?

Ha de gott!

PS! Butik Flava i Funäsdalen har en hemsida. Kolla här! DS!

I händelsernas centrum.

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 29 oktober, 2009 by fjallwebb

En kall morgon och frosten ligger som ett vit täcke över gräset och i taxiplanens sluttning vilar 10 stycken reklampelare som togs ner i skydd av gårdagskvällens mörker.

Reklampelarna

Jag går en tur förbi sensommarens nymålade Hotell Funäsdalen, där fortfarande arbete pågår att fixa till de sista detaljerna. Svänger strax ner mot Funäsdalsjön och ställer mig att spana mot Skarvarna som näst intill inte syns i diset, bara en liten strimma av vita fjäll syns i horisonten.
Däremot hörs mörka och ljusa is-röster klinkar över sjön, trots sin olikheter är klangen för den med sig samma budskap om att: Vintern är här, nu ska den stanna.

Vy mot Skarvarna

Nog är det näst intill perfekta förhållande för de som gillar att åka långfärdsskridskor. I går kväll såg jag en skrinnare nere på sjön som tycktes flyga fram på lätta skär, och det var minst sagt en ovanlig syn eftersom isarna bruka vanligtvis inte alls vara så här snöfri.

Men det gäller att passa på när chansen finns. Själv avstår jag, för det var åratal sedan jag likt en skridskoprinsessa (LER) föll pladask ner på isen efter det jag fick fötterna att sväva fritt. (LER MER).
Istället står jag vid strandkanten, och tar det ena fotot efter det andra. Det är lite kyligt intill sjön så jag tar strandpromenaden förbi de relativt nya hyreshusen med de nu allt mer omtalade nymodigheter. Ni vet har man en fiberanslutning då går allt snabbt och dessutom blir det billigare att ha allt dvs TV, telefon och dator samma lina. Frågan är nu för vem? För ännu har ingen av hyresgästerna kunnat använda den linan.

Det blev en skön morgonpromenad och efter det dimman lättat, så blev himlen alldeles klarblå. Men i händelsernas centrum där har det börjat röra på sig. En stor lastbil och en kranbil har parkerat framför värmestugan.
Mot skyn

Just när de har lyft stugan så kom bussen.

Något händer..

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 28 oktober, 2009 by fjallwebb

på taxiplanen i Funäsdalen nu här i mörkret. Helt plötsligt samlas en massa bilar och en traileraktig lyftkranbil. En grupp neonfärgade klädda människor står och tittar upp och något rör sig i kranen på väg ner… (jag vet, suddigt kort. Men bättre än inge kort alls.)
Reklampelarna

Det här är första steget till att plocka ner reklampelarna som stått där vid kanten länge och väl.

Varför?

Jo, någon har viskat i mitt öra. Att där i hörnet mot taxiplanen ska här byggas ett parkeringshus, och det är inte en dag för sent.

Därför kommer man också att flytta busskuren, som är en mindre stuga till bussgaraget längre ner i byn. Hur vida man kan kliva av och på i centrum. Det vet jag inte, för jag kan inte upptäcka någon information häromkring. Så jag får väl leta så inte grabbarnas kompis missar bussen hem.

Det kallas ”Världens ände”.

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 28 oktober, 2009 by fjallwebb

Visste ni att Trosa kallas oftast ”Världens ände”. Den mysiga lilla staden mellan Södertälje och Nyköping där vid Trosaån som mynnar ut i Östersjön.

När jag var där i dessa trakter den 10 september och strosa omkring, så gick jag förbi bland annat
Stadshotellet

Stadshotellet där välkända tv-serien Hedebyborna spelades in under åren 1978-1982. Till vänster om hotellet når man hotellträdgården. Där ska gubbarna ha suttit och ätit sill.

Själv är jag inte alls förtjust i sill, så jag vandrar vidare ner mot kanalen som kantades av trädbyggnader med spår från gamla tider. Där var och varannan uppvisade snickarglädje som fick mig att tänka på att varje byggnad bar på en hel drös av historier omkring sitt liv. Det är härligt att få se att allt blir som kvar, det ger mig en stämning av välbehag.

I kanalen låg båtarna på båda sidorna stora, små, lyxiga och bara vanliga. Döm av förvåning, när jag såg en fisk simma där förbi, men inget Storsjöodjur precis som (LER) tur var. fisk

För mig var ån skitig, men någon skynda mig att upplysa att den var nog fylld av växtalger p g a övergödning eller något sånt. Det var därför färgen var så knepig. Urk!!

Så vi vandrade vidare längs Trosaån som rinner igenom staden. Ett stenkast från Trosa Sjökrog (som tyvärr var stängd p g a lågsäsong. Det är minsann inte bara i väst, som har detta fenomen). Så hittade vi denna färgprakt och jag sade till min väninna. Det där saknar man i Funäsdalen, att det blommar så där i september.

blommor

Vi gick förbi den säsongstängda Sjökrogen och där borta något som fladdrade i vinden. Det såg ut som en flagga. Ett rött hus och vid entrén ett växthusliknande utbyggnad.

Veras Antik och Kuriosa

Antikt & Kuriosa stod det, och det var öppet. Vad kul! Vi gick in och vi blev minsann positivt överraskad av den atmosfär som mötte oss, medan vi utforskade butikens alla vrår.

Omgående strömmade fantastiska minnena från barndomen emot en.. Teddybjörnen som fick mig att nynna på Teddybjörnen Fredriksson och porslinet som vi åt middagen på. Samtidigt alla de roliga kylskåpsmagneterna, vackra tavlorna, annorlunda smycken och härligt väldoftande tvålar och ja… så mycket mer som bara kan upplevas på plats. (LER) Skynda er!!!
En verkligen härlig blandning av presentshop och gamla ting för ung som gammal. Men som alla vet. Så spelar det ingen roll hur trevlig butik man har, om inte man har lärt sig bemöta kunderna positivt. Något som denna butiksinnehavare Eva Ivervall bemästra till fullo och jättekul att hon gladeligen ställde upp sig i ett av hörnen, när så min kamera fick lov att ta ett foto i hennes butik och föreviga ett semesterminne.
Eva Ivervall

Så medan ni planerar er nästa semester, kan ni besöka Eva här på Veras Antik & Kuriosa för Trosa är verkligen värd ett besök även för oss som inte gillar sjögång.

Vill du dessutom bli tatuerad, så såg jag att det även fanns ett sådant ställe där fast åt andra änden av kanalpromenaden…  Det gör det inte ännu i Funäsdalen, men i Sveg tror jag…. eller…. någon som vet?
Det var i alla fall en spännande avslutning på min semester att få inandas och uppleva Trosa, som dessutom hade riggat upp solen dagen till ära.

Men nu är det 1,5 månad sedan och här sitter jag hemma i Funäsdalen och drömmer mig bort till mina semesterminnen medan Skarvarna långsamt blir vitare och även där nedanför i ”All världens hörn” medan här i dalgången är det ännu näst intill bart.
Ha en fortsatt bra vecka.

Kodak Pocket, HP, Canon, IXUS, Pentax.

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 24 oktober, 2009 by fjallwebb

Min första kamera var en liten manuell sak som jag idag knappt minns något av. Har dock ett svagt minne av att blixten som bestod av en kub om fyra blixtar, monterades på en lång plastpinne där nederänden sattes fast i kameran. Detta fenomenala påhitt var för att slippa få röda ögon…. Tyvärr blev foton i allafall 😉 rödögd.

Fast inte alla. Här har jag lyckas klättrat upp på en kulle i kyrkparken i Sveg, och någon så påpassligt lånade min dyrgrip och tog detta otrolig foto på mig. Då jag var 16 år.

Britt-Marie i kyrkparken/Sveg år 1975.

Detta var långt innan den digitala tiden, där blixten var ett enda stort äventyr. Under åren fick den lådliknande saken ett större format. Som till sist byttes ut till min stora lycka, mot en Canon Prima Zoom F.

Den upplevelsen var som att komma till paradiset. För inte nog med alla valmöjligheterna, så hade den en inbyggd blixt. Nu hör ju till saken att jag är rätt så dålig på att läsa instruktioner. Dessa anvisningar är ju till för att ge läseren information på ett enkelt sätt. Fast där kan inte min hjärna hålla med. Så tja… det blir som det blir, ett enda 😉 stort äventyr.

Lyckligt omedveten om denna händelse, var jag vid min resa till min favoritbror i Västerås. Som var en betydligt bättre kameraman än 😉 jag på den tiden. För han kan tydligen ännu, läsa och förstå instruktioner. (Undra vem han ärvde det ifrån.) Jag i Västerås 1977

Här står jag och hänger. Nyss utkommen från en restaurang med trä och stendetaljer, då min broder så påpassligt tog och föreviga mig där med Svartån flytande i bakgrunden, året var 1977.

Varför jag ser så lycklig ut. Nja… det var nog inte tack vare min bror. Utan för den där stiliga ljusa ynglingen som fans kvar i väst. (LER).. Jag måste nog erkänna ljushår.. 😉 nääää fel forum.

Så med en Canon blev det många härliga foton som hamnade till en början i fotoalbumet, utom en hel del diabilder. Tyvärr har jag ännu inte skaffat mig en sådan där scanner. För man ska ju hinna så mycket nu för tiden…. Så kanske när jag är pensionär eller så… Skrattar…

Men här några foton som jag kan ge Canon skulden för;

Soromsjon

Kom och tänka på en sak. Bilen står ute i snön och vi hade Funäsdalens största garage….. Som får plats med bland annat 6 skogsmaskiner, modell ÖSA 260 och lite därtill. Så vad ska man skylla på då? Jo…. snön 😉

Utsikt Funäsdalsberget

Efter stormen kommer kylan, och här är det en riktig härlig kall dag, där snön är gnistrande blåvit. Har man inte fått uppleva det så rekommenderar jag er att göra det bums. Fast ja…. kanske lite tidigt än.. Men snart så..
Det var nog helt klart tack vare Canon Primus.. som jag fick upp farten gällande fotograferingen och efter en tids (bra nog) beslutsångest så var det dags för IXUS 7000 i digital form att träda in som ersättare till Canon. Så om jag tyckte den förra hade krångliga instruktioner så uj, uj…. och uj… Men med tiden lär man sig, så när sommaren kom såg det ut så här;

Neonljus_funäsdalen

Det är fantastiskt vad ljuset på himlen kan återspegla sig och är det något jag kommer att sakna med all säkerhet, är det den vyn som finns på Söromsjön mot Funäsdalen som jag flyttade ifrån för många år sedan. Tänk ha något så ljuvligt, alldeles gratis runt hörnet. Fast det gäller att ta tillfället när det kommer.

Så innan jag ens hade lärt mig alla knepen med denna Ixus som införskaffades, för att egentligen fota instruktioner. Ex. Hur använder man tvättmaskinen. Ni vet en bild är lättare att följa än tusen ord.

Så fyllde jag 50. Då tog jag alla anvisningar till mig, om att man ska tänka på sig själv. Så då blev det en Pentax K 200 med extra (LER) kikarsikte. Det må jag säga vilka fantastiska bilder det blir och vilken upplösning. Så nu kan jag ägna mig till att göra affischer om jag så vill… Men då är det ett annat problem. Skrivaren saknas.  Så där blev det en sak till att införskaffa till den kommande pensionen. Blir nog fullt med saker där 😉 på hemmet.

Så nu har vi kommit till änden av denna resa och då vill jag säga som det gamla ordspråket. ”Inget är omöjligt”. Se bara här vad påhittigt det kan bli med två bilder i ett när man vill visa vad som döljer sig på andra sidan portalen.

Gold Rush Museum

Så inte nog med att Gold Rush Museum är ett fantastiskt ställe för oss alla. Är det ett faktum att man kan trollbindas där av den detaljerade utsmyckningen som återspeglar två kulturella historiska landsdelar. Där ena sidan är landet USA/Canada och den andra sidan är vårt vackra landskap Härjedalen/Jämtlands län.

Allt återfinns  på platsen där i Skogen, där Europas enda Gold Rush Museum finns.

Något helt annat att greppa, än alla dessa gamla yxor. Tyvärr finns tydligen inte den insikten i gamla Svedala år 2009….Men de har förstås giltiga skäl genom att planera skolnedläggningar istället….. Hur nu det då rimmar med alla investeringar, som görs för övrigt inom turismen. Fast å andra sidan har inte det något med alla dessa kameror att göra. Så jag får lov att avsluta detta inlägg och istället önska er en fortsatt trivsam helg.

Britt-Marie

Dags för premiär, häng med.

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 20 oktober, 2009 by fjallwebb

Vågar man inget, så vinner man inget. Så enkelt är det. Även om man måste satsa alldeles själv första gången utan en enda miljon som stöd.

För det är inte titeln i lag med åldern som är det viktigaste, utan viljan och förmågan att utvidga sitt lärande tillsammans med andra. Där ung som gammal har lika mycket att ge, om vi bara tror på varandra. Då först kan man ta  del av varandras kunskaper, och göra något positivt av det man är allra duktigast på. Samtidigt som slutresultatet blir något som glädjer så många fler.

Jimmy arbetar med presentationen

Därför har jag det stora nöjet att presentera Jimmy Erikssons arbete i ett samarbete med Gold Rush Museum. Jimmy en ung man i början av sitt yrkesliv som blev tillfrågad av Björn Uglem och tog chansen. Samtidigt som Jimmy nu har utvecklat grundidén, med ett eget tänk. Efter drygt 1 års arbete parallellt med skolarbetet och andra lite tråkiga händelser i hans liv, har nu presentationen blivit klar ”Gold Flash Museum”. För att besökas av alla som har tillgång till en dator med Internetuppkoppling.

Här en direktlänk till Gold Rush Museum. Där du klickar på den svenska ingången. Därefter på länken

Goldflashmuseum bli delaktig i en fantastisk presentation. Klicka här.

Så får du en mer ingående förklaring till vad detta är för något.

Mycket nöje!!

Britt-Marie