Arkiv för juni, 2009

Vilken dag..

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 30 juni, 2009 by fjallwebb

I morse innan någon vaknat åkte jag för att källsortera vid OK och senare vidare till Byggshopen väst i byn. Men först så mötes jag som allra först av en vit Myskoxe stående på bryggan vid (centrumhuset) gamla posten, som inte rörde en (LER) min. Det var en annorlunda härlig syn, som fick mig att le i den kvava sommarvärmen.

Sedan var det dags att göra något åt våra tomglas så jag drog ner till affären. Där fick jag en positiv överraskning. Längs ner i en av påsarna låg en nyckelknippa som försvann spårlöst vid flytten från Östersund. Hur de kunde hamna där, förblir en olöst gåta. Men jag (LER) tjäna i samma stund ett par tusen, så det spelar ingen roll. (kostar väl så vid ett cynderlinderbyte med sådana där nycklar med hål i). Glad i hågen gick jag mot kassan och då upptäckte jag att min plånbok låg hemma. Fel ryggsäck! Fick ila hem efter den.

En plötslig trötthet slog emot mig och jag var bara tvungen att vila när så ett åskväder svepte in över dalgången fram på dagen och vad det regna. Förhoppningsvis är nu måsskiten borta från min (LER MER) bil.

Vi tog härliga bilder på molnen som lekte över himlen och lockade fram solen i en glugg som lyste upp ett väldigt grönt gräs mot slutningen. En fantastisk syn, som ger mig en oanad kraft. Som är allt för svår att förklara, det är bara så.

Trots åska och blixt (som gör mig för det mesta stel av skräck) fick vi till en god middag bestående av; Norsk Lax, kokbar Créme Fraiche, vatten och kryddblandning tillagad i ugn. Så enkelt att fixa och mmmm så gott.

I mitt öra spelar musik. Jämtländska Takida och de är så jättebra.. Tror minsann att de ska spela på Yran i år, typiskt nog är jag inte då där. Men sådant är livet.
Så blev det idag, men i morgon trots att det är marknad i Funäsdalen så drar vi mot Hede om vi nu kommer fram.

På återseende!

Britt-Marie

Annonser

Om en enda människa kunde

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 27 juni, 2009 by fjallwebb

förstå hur det kändes att svänga ner på gården och mötas av alla uppställda traktorer som stod där och väntar på en kommande gårdsaktion den 12 juli. Då skulle ni förstå att mina ögon liksom helt atomatiskt fylldes av tårar när minnena strömmade emot mig från alla håll.

Hulkande gick jag förbi traktorerna i långa banor mindes hur han tjatande i många år och så fick mig äntligen upp i traktorn för att skota och harva. Samtidigt som en bild från sönerna som klättrande upp mot hytten ropade pappa, strålade av lycka blev lyft upp och satt i pappans trygga famn medan han körde upp och ner bland olika dalar.

Det blev allt för mycket att gå där bland traktorerna. Jag där i min ensamhet hulkande lät tårarna åter strömma nerför min kind. Medan jag långsamt återfann mitt lugn och tänkte vilken tur jag haft att få lära känna mina egna ungdomar som för alltid bär med sig sin pappas drag i sig både utseendemässigt likväl som handlingssätt.

Ändå trillar mina tårar när jag skriver det här för att ni alla ska få läsa mina innre tankar om en man som jag inte ens kunde leva med. Tänk vad livet ändå är märkligt och tur att man inget vet. Bara man lär sig förlåta, så ordnar det sig på ett eller annat vis.

Bara så ni vet. Så kommer jag alltid att orka för pappans barn, för de är en del av mig. Även om det innebär att min egen frihet blir begränsad, så kommer jag alltid att se till deras bästa, eftersom jag älskar dem över allt annat i världen precis som vilken annan förälder som helst. Så det är något ni får lära er att leva med även om min egna frihet begränsas. Men det är oväsäntligt eftersom de är mina barn och de har inte valt vad livet idag har att erbjuda dem och det har inte eller jag men det är en annan historia.

Ha en bra helg.

Britt-Marie

Finska Svedjerover?

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 19 juni, 2009 by fjallwebb

Hur får man ungdomar att frivilligt engagera sig i ett projekt runt Finska Svedjerover? Ja, det kan ni allt fundera över och varför.

Varför just Finska, undrar säkert många. Jo, det beror på att förr i tiden för si så där en 100 år sedan planterade man i Norrland/Härjedalen Kålrover istället för potatis, för att de var frosthärdiga. För hur mättande är det att äta potatis som tagits av frosten, så säg?

Dessa Finska Svedjerover är nu inte så speciellt enkla att få tag på. Men så fick Olof i Tännäs höra om detta ungdomsprojekt där på Marys Hotells Tak i Skogen. Ni vet Olof som har fått äpplen att växa där vid Tännäsberget, bara det är ju en bedrift i sig. Så då bidrog han med dessa uråldriga frön. Visste ni att han har spelat med ABBA… fast ja…. (dubbelleende) det är ju en annan historia.. Oj… kom visst ur spår..

Så ett regäl lass dynga införskaffades från Bruket, jag tror minsann bonden ler än.

När alla förberedelser var klar så kom då ungdomarna till landet som gud glömde eller hur det nu var det där…. I varjefall så slank även en ung man från Alaska med av bara farten. Det var således inget misstag utan en väl planerad manöver eftersom det är aldrig fel att träna sig på främande språk, för både den ena likväl som den andra under naturliga förhållanden.

Så det första ordet blev att lära sig Finska Svedjerover. Som på engelska blir Finnish Svedja Rover. Vad de mer sa… Ja, vem vet det? Ni får väl fråga när ni ser (LER) en ungdom. Här nedanför finns några, som är samlad utanför Mary Hotell på Gold Rush Museum.

maryhotel
För där vid Gold Rush Museum på Marys Hotells tak har det hackas, gödslats och planterats frö från Finska Svedjerover av ungdomar från när och främjande som helt frivilligt tog sig dit och helt naturligt fick de lära sig ett sammanhang mot en helhet och tillsammans fann de också samhörigheten i detta annorlunda praktiskt projekt. Där även ett bra stycke Härjedalsk kultur ingick liksom av bara farten.

Så har man bara organisationsförmågan och förmågan att hålla många bollar i luften så att de liksom trillar ner där de ska. Men det vet vi ju, att alla har ju inte den förmågan. Eller har de?

Så vem tror ni låg bakom detta häftiga engagemang då?

Inte var det då jag, för jag verkar för det mesta sitta och glo på någon låda… skrattar.. Fast nu var inte det här nr två utan det är…… mmm vänta får ni se…

Vilka två ställen

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 19 juni, 2009 by fjallwebb

får man inte missa i Härjedalen till sommaren, läste jag i bilagan som följde med tidningen Härjedalen igår.

För mig blir det första självklara valet ”Gold Rush Museum” som ligger 8 km innan Funäsdalen i västra Härjedalen och drivs av Björn Uglem. Troligtvis är han betydligt mer känd utanför kommunens gränser än innanför. Att han då trots det har valt bygga upp detta fantastiska stället just här, borde vara ovärderligt för kommunen. Men, men….. vem vet, var de är?

Istället föreslår jag er som läser det här stanna upp där på kullen ett slag och titta ut över museuområdet. Då kommer du att mötas av en otroligt fantastisk fjällvy över Anåfjället vinter som sommar. Det är då mycket lätt att låta sin fantasi ta med dig till fjälldalarna den där vinterdagen då dåligt klädda män stretade upp över fjällryggen för att just de skulle finna den där eftertraktade guldådern, som skulle ge trygghet för familjen som fanns hemma i Sverige eller i Alaska eller vart nu alla kom från.

vinsom

Med detta i bakhuvudet kan du under tiden stilla vandra ner över ängen och ta vägen genom porten och ner till guldrushområdet längs en mindre väg och under tiden uppleva den tidsenliga miljön i form av olika föremål och lador som förr var förfallen, men nu restaurerats till tidsenlig guldrushbyggnader. Hur många timmar denna man har lagt ner på detta område är nog svårt att beskriva med ord här. Det är betydligt lättare för er att själv få uppleva Peluk Roadhouse, Traiding Post, Golddigger Saloon och nu även Marys hotell och varför inte sova över om du vågar. Glöm då inte bort att upptäcka det otroliga detaljerna som varje sak, byggnad har. Du kommer att bli förvånad över uppfinningsikedomen och samtidigt förundras över hur det har hunnits med.

fullthus

Även om Härjedalens skogar, fjäll, sjöar har en enorm naturupplevelser. Så borde ingen åka hem utan att ha besökt Gold Rush Museum för här händer det då något hela tiden. Det är liksom (LER) rush. Mycket beror på Björns förmåga att bjuda på sig själv, kunna berätta så det blir intressant. Det är också ett faktum att han har en enorm kunskapsbank om just denna guldrush.  Dessutom en otrolig förmåga att engagera ungdomar, men mer om det ska jag berätta en annan dag, typ i morgon när jag tröttnat på alla lådorna… *LER* och önskat att jag var klar för längesen.

Men sitt nu inte här utan skynda er nu att boka tid. För ett vilt rykte säger att Björn inte är så speciellt ”Happy” längre i Härjedalen, utan kommer att ta sina häst(krafter) och galoppera sin väg inom kort. Vem vet då vad som blir kvar av detta unika område som kallas ”Gold Rush Museum” i Härliga Härjedalen. 

Natti!!

Brrr… vad kallt det var

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 16 juni, 2009 by fjallwebb

Så har jag varit i Funäsdalen ett par dagar. Fram och tillbaka mellan bilen och lägenheten ila jag och blev varm, tur för mig för ute var det minsann inte nådigt. Näää, ursch vilka kalla vindar och detta regnande och regnande.
Var glad när jag äntligen hade fått in alltihopa, för av någon anledning som troligtvis är stress så vakna jag en morgon och hade jäv…. ont i ena höften som strålade åt alla håll och får mina händer att domna emellanåt. Det är ju inte allt för svårt att förstå var ifrån detta ursprung kommer ifrån…Men inte hade jag tid att grunna på det. Utan nu var tiden tait och haltande forsera jag mot nästa sak på listan.

Så vad gjorde jag då? LER…. jo jag satte igång och bytte handtag på en byrå, då slutade borrmaskinen att funka. Nu är ju jag en envis donna, så fram med verkstygslådan letade jag fram fram både spik, hammare och pensel. Då blev det ungefär så här..(LER).. tjofs, tjofs och så vips så var byrån målad och klar. Vilket härligt resultat och tack syster, för ett bra tips.
Men allt varar inte för evigt och på måndagen var det dags att dra tillbaka till staden. Lämnade Funäsdalen med snöbyar över Skarvarna för att mötas av ett vitt Sonfjäll och som det blåste. Vidare ner till Sveg där det var lite varmare för att hämta viktiga papper. Köpte en hamburgare som jag åt i bilen och med utsikt mot gymnasieskolan kom funderingarna fram från skolåren där i Sveg och jag tänkte, guu sicket tråkigt ställe…

Ja vet ursäkta alla Svegare… men för mig är Sveg ingenting utom då mamma och pappas grav, som jag tog en sväng förbi och gav en tacksam tanke för de åren de var i liv och en del av mig. Kände mig nöjd på Sveg och strax var jag på väg igen. Valde att åka via Ytterhogdal.

Det måste ha regnat något enormt på sina ställen, för jag blev förvånad över hur blött det var runt Hoan. Närmare mot Åsarna tätna så trafiken och den tunga trafiken kom fram, långlastbilar med skyltar med Bred Last fyllda med ömse mojänger mötte man då och då. Varvat med vägarbetare som fixa vägsträckan ungefär mellan Svenstavik och Fåker, vilket bra jobb de ändå gör. Tänkte på den chafför som körde bilen ”Följ mig”.. hur det kunde kännas efter en vecka där fram och tillbaka. Men ett jobb är ju ett jobb… (LER) förstås.

Kände mig helnöjd när jag äntligen kom hem till ”stan” 34 mil senare och tänkte. Tack och lov att jag inte är taxichafför, för då hade jag varit tvungen att skaffa mig en skylt med texten ”Ur funktion” att sätta upp.

Ha de nu så gott.

Britt-Marie

Det är otroligt vad det

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 12 juni, 2009 by fjallwebb

får mycket plats i en Vento. Som det in normala plats rymmer tre personer och (LER) en kanin och lite bagage mest då datorer.

Annat är det nu (LER) minsann även en orkidee av hög klass platsar och väskor av skilda slag och mojäng med en degkrok och, och, och, och…. Det gäller bara att packa smart… och köra försiktigt och (LER) lämna grabbarna i ”stan”.

En helg av intensivt arbete väntar. Så är det…

Vi ses!

Britt-Marie

Olika händelser i våra liv.

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 11 juni, 2009 by fjallwebb

Får mig att minns olika saker i olika tider.

Som kom upp till ytan genom att livet förändras för en annan familj helt tvärt för en tid sedan, inte alls långt efter det att även vi miste ”Blue”.

Så nu ska jag berätta hur det var att träffa hans ungdomsvän. En dag kom så mannen som fick alias ”Blue” hem och berättade att vi var bortbjuden. Klart att vi åkte och med följde äldsta grabben som då endast var några månader gammal. För det kunde väl då inte rakt vara något problem, så liten som han var.

Ett möte vi sent skulle glömma för endast en kort tid efter det att vi hade satt oss ner så satte pojken till att skrika och skrika. Han har säkert kolik och det ena tipset efter det andra kom fram ur gömmorna, men ingenting hjälpte och ingen kunde trösta den lilla.

De flesta som har barn vet säkert hur ett barnskrik låter. Kan vara mycket jobbigt i längden och ska man dessutom pröva umgås med varandra, så är det (LER) rätt så misslyckat.

Efter ett tag gav vi upp och besluta oss för att åka hem. Då mannen sa: ”Skulle inte förvåna mig om han slutar skrika så fort vi kommer in i bilen”. och rätt fick han. Skriket tvärsluta så fort vi klev in i bilen och det berodde inte alls på den familj vi hälsa på. Oonej!! För samma sak upprepa sig i andra familjer. Så det blev att vara hemma fortsättningsvis tills vi en dag fick kunskapen och förstod vad det var och fortsatte att vara hemma… tja..fast då emellanåt i skift.
Så gick det till när pappan ”Blue” tog med sin familj till en vän för 22 år sedan. Då ”Fox” bara (LER MER) skrek och skrek. Långt innan jag visste att en ”Happy” fanns och han skulle kläcka en idé om att bygga upp ett Gold Rush Museum där föreningen ”Gold Digger Association” såg sitt ljus på Gold Digger Saloon och vi alla inblandade i styrelsen och några därtill fick (LER) nya alias.

Mitt alias… Jo, det är ”Gun-fight”, och jag både ler, skrattar och gråter hmm.. kanske jo, även lite arg åt minnena som för alltid kommer att prägla mitt liv. Nu när varken ”Blue” eller ”Never-stop” och vem vet mer som inte längre finns här med oss.