Arkiv för mars, 2009

Nära ögat

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 30 mars, 2009 by fjallwebb

att jag missade sommartiden igen.

Ett år så sov hela famljen lugnt och blev väckt av en telefon som ringde och ringde…

Skolans personal frågade. Är ni sjuk? LER… Nä, varför tror du det…. och hops!!!.. Då fick vi fart… Men här är vi och hälsar på pappan. Äldsta sonen 4 år sitter tryggt på pappans axlar. Mitt ute i markberedningen någonstans i Härjedalens ljuva land. Fast nja… kanske inte där, så ljuvt. Rätt så knöligt faktiskt och att balansera på fåror, kvistar, storsten och och….knott, fast de bruka hålla till hos mig. Måste vara det där ovanliga blodet… LER åt minnet.

Fast pappan, han hade då inga problem med det. För se så avslappnat han sitter sonen.

perdan

Annonser

Blott 2 år…

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 29 mars, 2009 by fjallwebb

Vad visste man om livet då…

britt

Med en brossa som ständigt (LER) gapa så fort någon tog ett foto. Brossan Sune, jo han spela i många dansbansband, men klev av och gick vidare in i tidningsbranschen där nere i Boråstrakten.
Själv då… jo, jag bloggar ju här. Det är väl det närmaste jag kan komma pressen om man nu inte räknar de annonser som lämnas in någon gång var 10:e år. Det är väl då för väl, att man inget vet.

Ha en trevlig Söndag.

Britt-Marie

Man ska ha husvagn..*L*

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 28 mars, 2009 by fjallwebb

Till en början var våra semester ofta, men bara de första två åren. Denna andra semestern 1981 utanför Härjedalens gränser släpa vi en husvagn efter oss. En stor rackere en s k boggie och resan gick först till Mora. Där vi hälsa på Ellen och en snabbcyklande vän som svicha förbi på väg 70, kanske redan då Vätternrundan hägra.

Parkerade på hennes uppfart.. och där hände det sig att marmelladburken inne i husvagnen fick vingar och studsade ut genom husvagnsdörren, och skratten for genom luften. Förvåningen blev stor när vi hittade boken ”Släkten Näs från Bruksvallarna” i hennes hylla och jag sade. Men den har ju vi också. Då det visade sig att både Ellen som kom egentligen från norra Dalarna och min sambo från västra Härjedalen fanns med i samma bok. Så världen är inte större än så, för samma Ellen var tidigare gift med min bror tills han så gick bort. Min pappa hade 6 barn i ett tidigare äktenskap, innan han träffade mamma. En del av dessa pojkar var väldigt duktiga musiker, men det är en annan historia, som de vet bättre än jag.

Efter ett par härliga dagar åkte vi så vidare till Trollhättan, Nora, Länghem, Marstrand, Gävle innan vi slutligen tog oss hem. Hmmm kanske inte riktigt i den uppräknade ordningen… *LER*

På den tiden var det skägg och basker som gällde.
tvu

I Trollhättan, besökte vi vår vän Inger som arbeta hos sin f d chef Arne (från Gästis i Funäsdalen), där han drev sitt egna hotell/pensionat. Så när vi ändå hade vägarna förbi så stanna vi någon dag och fick en trevlig guidning i omgivningarna, medan vi strossa leende ner mot kanalerna.

Vidare åkte vi till Länghem för att besöka min bror med familj, min mamma som hade besök av dotterson och vår bror med familj, på pappas sida. Denna strålande sommardag, satt vi i den stora trädgården och fika medan solen värmde oss.

mike
Men det här är min systerson, glittrande buspojksögon, med fart under skosulan. Vill jag lova. Som fick mormor att stirra förskräckt upp mot taknocken (tre våningar upp) när även han tittade fram. Nu med egen familj, med fart i. Då vet han, hur han var.. *LER*
Vi begav oss någon dag senare till bekanta i Marstrand, och lyssna på härlig Göteborgsdialekt samtidigt som vi mötes av en frisk värmande vind från havet. Minns det vita genomskinliga Magneter, fanns också rödaktiga. De brändes tydligen, mer än de vita eller hur det nu var.
marstrand

Efter en mindre trevlig träff i Gävle, där husvagnen fick sig en omgång återvände vi mot  fjällen och den underbara naturen som vi var hopplöst förälskad i. Trots många härliga upplevelser under vår semestertripp, så kunde vi inte tänka oss att vara från fjällen och dess natur. Det där med fjällen är en mycket speciell känsla…. synd bara att … jag synd det.

Skulle dröja 3 år innan jag stod på Arlanda och viskade: ”Jag kan flyga, jag kan flyga…..medan mannen, han log.

När jag går bort

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 26 mars, 2009 by fjallwebb

mig, så ska ni spela AC/DC och vara glad… tänker jag när jag läser artikeln, Arv kan väcka vår inre best….

Det är ju inte klokt vad människor bråkar. På vad och varför kan man ta sig en funderare på? Kan det bero på;

  • Stolthet
  • Makt
  • Girighet
  • Iver
  • Rädsla
  • Ilska
  • Vinnarinstinkt
  • Chock
  • Moral
  • Bitterhet
  • Missunsamhet
  • Pengar
  • Fräckhet
  • Besvikelser
  • Glädje

Det är väl inte frågan om något hastighetsrekord på 100 meter för att försöka slå Usain Bolt rekord på 9,72. Då har man väl kommit i fel bransch, men å andra sidan vad förstår en annan. Kanske det är som denna bild,

gold

Om man nu den dagen har något kvar. Hoppas jag på att mitt arv blir en lugn historia. Ingen 24 års process eller så. Allt för många rekord att slå, så meningslöst. Det brukar ju reda sig tids nog, om man håller en låg profil. Fast jo.. jag vet. Dessa rädslor och inga har några garantier.
Så …var lade jag det där, Vita arkivet nu då?…… Suck!

——————————————–
Bilden har inget med innehållet i texten att göra, ohnej.. där är det precis tvärtom. Vi tar från de fattiga och ger till de ännu… näää få se nu..

Vi, Gold Digger Association nominerar ett person eller fler som baserar sig på viljan att göra något annorlunda för Härjedalen, som kan ge positiv kraft in i landskap och sprida mycket positiv energi utanför. Är du betalande medlem, så är du delaktig, för i största möjliga utsträckning går medlemsavgiften till stipendiet. I tre års tid har vi, lyckas fått ihop 10 000 kr varje år till ett matglad mansgäng från Vemhån (2006), en kvinna med stor vilja från Lofsdalen (2007) och i år (2008) en ung grabb från Älvros med mod. Det är då betydligt bättre att hjälpa varandra, än att sätta rekord.

Tack allihop för att ni finns, vågar och vill.

19 Juli 1980 och….

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 24 mars, 2009 by fjallwebb

två veckor framöver så for vi på världens bilsemester. En rundtur med start i Funäsdalen mot Östersund – Hoting – Luleå – Haparanda – Karesuando – Kilpisjärvi – Skibotn – Norges E6 mot Trondheim och vidare  mot Trollstigen – Geiranger – Oslo – Svinesund – Kinna och slutligen Funäsdalen.

Det som tog 2 dagar nja 3 dagar i Sverige, tog 10-11 dagar i Norge, det var ju det där med traktorer också. Ett par traktorer hittades dock i Norska Hamar. Vi åkte bil och tälta (LER) stort som ett hus men hyrde också in oss i en hytta för att forsera Norge på lika långt tid som i Sverige var helt omöjligt för där fanns köer till färger i oändliga och vacker natur som tog nästan andan ur oss.

karos

Följ med nu då så åker vi. Här har vi kommit en bit, redan i Karesuando. Visste ni att det finns ett finskt Karesuvanto. Via en bro över älven for vi för att kolla läget, men fick anmärkning på att vi inte hade någon landsskylt med bokstaven S, så där blev vi inte länge.

Det var endast mannens nästipp som syntes den natten strax utanför sovsäcken. En annan fick mitt i natten hasta till allmänna toaletten och värma sig. Fattar inte att en så smal människa kan vara så varm. En annan har ju frusit i hela sitt liv.. Skrattar.

I varjefall så kom vi till Kilpisjärvi och där finns Treriksröset. Det är ett rös som sammanband år 1897 Sverige, Norge och Ryssland, fast nu är det landet Finland.
Så svängde vi till vänster och kom således till Narvik

narvik

Där stod regnet som spön i backen, så att tälta var då rakt inte att tänka på. Så vi hyrde en hytta, det regna i allfall inte in.

Nästa dag vänta nya äventyr och vi for mot Trondheim och där svängde vi av mot hu… Trollstigen som på 80-talet såg ut så här;

troll

Tror ni inte på tusan bilen koka just när vi nästan var uppe. Jag var skitskraj. Det där med höjder har aldrig riktigt tilltalat mig.

Men upp kom vi och ner till Geiranger som ligger så bildskönt där vid fjorden och vidare upp till nästa fjälltopp på vägen som kallas Örnstigen. Där uppe möte vi två trevliga norskar från Bergen som visa oss vad en större sten kan göra med ett berg. Precis, ett jättehål rakt ner berget.

hol

Ååå ni, det där med skyddsräcken. Ja, det fanns då inte på 80-talet. Fast utan dessa två trevliga herrar, hade vi inte haft en aning om detta håls exictens och djupt var det.
Sedan var det så dags att åka mot Hamar. Då blev det min tur att posera;

trakt

Har ni sett något så styggt…. *LER*, traktorn alltså. Där i långa banor fanns Volvo BM. Vad det nu var så fränt med dessa?

Tills slut fick jag med han mot denna bro;

svine

Svinesundsbron där Svinesund utgör en del av Idelfjorden och ligger nära Strömstad i Sverige och Halden i Norge. En gränsövergång. Därifrån åkte vi till Kinna och hälsa på min bror som då bland annat spelade i ett dansband, fast det är en annan historia. Sedan for vi hem igen. Ni vet ordspråket.

”Borta bra, men hemma bäst”.

Må så gott och godnatt! Nu är dags att sova.

Britt-marie

Vårt första hus.

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 23 mars, 2009 by fjallwebb

Vårt första hus byggde 1980, genom att köpa en stuga från Hållan. Där nu Fjällkällan bostadsrättsförening ligger. Denna stuga hade inte så värst mycket moderniteter dock rinnande vatten i köket i viss mån.

Själva huset som var 55 kvm gick att dela i 4:a sektioner och med traktor, traktor, vagn och skogsmaskin flyttades den på plats på en redan helgjuten grund.
Väl på plats gjorde vi om allt inomhus och det blev så småningom 2 rum och kök. Egentligen blev det inte så värst mycket kvar av ursprungsstugan.

Den härliga altanen med stenhällar i passande former fixade Kalle Larsson boende på Wöllan. Det var en händig man, ni skulle ha sett hans murade eldstäder. Vao!!
Vilken härlig tid, vårt egna krypin. Där har också hänt mycket roligt.
hus

Men innan huset stod färdigt så var mannen uppe på tacknocken för att måla listerna vit. När så ett hemskt surr utbröt och då var mannen tvungen att kalla på förstärkning bland annat en vän, en eldkastare och givetvis fiskenätmössor och handskar för att skydda sig mot hemskheterna. Se själv;

husa

För att jaga dessa otäckingarna bort. Så det är tur att man redan då var fiskeintresserad. Det var lite mer enkelt förr i tiden.

Till slut så kunde både man likväl som kvinna slappna av. Även så vår nya vän jämnthunden, som lystrade till namnet Kompis. Som kom närmast från Långåtrakten, om jag inte minns fel.

hund

Guu… sicken envis hund. Att gå med barnvagn ilag med denna ”Kompis”, glöm det!! Om man nu inte ville utforska snåren och dikena och så.

Lite längre upp i åren en vinter fick ”Kompis” vittring på en älg långt uppe vid Långflon och vi hörde hans ettriga skall, långt in på natten medan vi undrade när han skulle ge upp. Att följa efter var då inte tal om för snön nådde oss upp till midjan och det var bläcksvart ute. Men så fram på morgontimmarna hörde vi hans jämmer. En alldeles förskräckligt utpumpad vän stod utanför vår dörr.

Ni må tro att mannen puttra. Skrattar åt minnena.

Ha en fortsatt bra dag.

Britt-Marie

Ett smile x 2.

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 20 mars, 2009 by fjallwebb

Så blev det fest på Aktivitetshuset och jag tror minsann nästan hela byn var bjuden och alla var jätteglad precis som pojkarnas pappa och jag.

50 

Numera har kunskapen satt *LER* sina spår. Men vad gör väl det, när man än så länge minns det roliga stunderna blandat med glädjen, när vi planera vårt liv tillsammans. Där i Härjedalen en gång för länge sedan.

Dessutom ser jag honom varje dag i de nu vuxna barn vi fick tillsammans. Ett speciellt smile, ett finurligt påpekande, en rörelse, en förvirrad fråga, en kommentar precis som pappa och mycket mer.

Så lik de är och ändå inte, för alla barn har också sin egna personlighet. 

På detta vis vill jag önska er en trevlig helg där i Härliga Härjedalen.

Britt-Marie