Arkiv för oktober, 2008

varför jag inte skriver..

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 20 oktober, 2008 by fjallwebb

En heljobbig vår, ännu värre sommar som fick mig att tänka till…

har stressrelaterad hög puls.. i hjärtrakten… trodde först inte sådant fanns vad jag bedrog mig… kroppen är en märklig anordning. Men när man inte fattar någonting så måste den ju ta till med storsläggan… så man vaknar till.
Sedan får naturen och livet i ”stan” vara som den vill. Måste varva ner bums, innan jag tar ny fart..

Längtar hem till Härjedalen, naturen, vidderna, luften, färgerna en sådan där härlig höstdag som nu i höstas när jag äntligen fick lite ledigt och en väninna och jag gick till alla möjliga hörn av fjällvärlden inte allt för långt bort men ändå en bit.. Som Evagraven, Hällristningarna, Gruvturen från Mittåkläppsvägen, från Tänndalen till Andersborg och upp till Skarvfjällsgruvan mm. Så underbart härligt ljuvligt avslappnande skönt… Extra tack, ska Dagmar ha som visar mig alla dessa platser som jag inte förr har hunnit med. Som blir för mig guldskatter att ta fram när allt de jobbiga dyker upp.

Det är inte lätt att vara på två ställen… inte alls lätt och man blir less… på detta hattande… och man glömmer alltid något kvar. Så allt är inte underbart.
Så när man då tror att NU äntligen börjar allt lugna sig…..

Jo, glöm det. Någon räknar och räknar 10-2 = 8. Men vad blir då 7+7 om inte 14

Så 14 – 2 = just det 12. Fast fel sparåtgärd, hops!! Oj!! då!! Men hörrdu… drog inte du ifrån??? Jo, men… nu fattar jag inte… ska ringa Venditus….

Undrar alltid var det SUNDA FÖRNUFTET finns, längre upp…?? När en del tycks hitta på och drar ifrån som de vill…är oförskämd.. Blir jag tjurig.. De borde ta reda på fakta i stället. Tänka först och skriva/prata sedan… men ibland tror jag vissa människor saknar det där som kallas empati, eller så är det så att människorna är till för att trampas på.

Den högre världen har mycket att lära sig… mycket, mycket…men även den lägre och även vi mitt i mellan. Saknar det där Fransos… upproren, i snälla Sverige… Skulle vara mumma de..

Mer än så, säger jag inte nu. Men kanske mer sedan,  beror allt på…
Men en sak är då säker. Jag ger mig aldrig.. Inte en chans….Hör ni det. ALDRIG!!! För händer det inget klättrar jag bara vidare allt högre upp…

För en sak är säkert… man blir väldigt envis.. när man jobbar som jag.
Ha de..

Oj… vad mycket det blev… jag som inte skulle… 🙂

Annonser