Arkiv för oktober, 2007

Nu blommar det

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 29 oktober, 2007 by fjallwebb

Fast det är i slutet av oktober, så blommar det i Östersund. På så vis är det mycket annorlunda emot fjällets pärla Funäsdalen. Där har det varit allt för kallt redan. Snön har kommit och snön har försvunnit. Men nu är det nog en tidsfråga, borde nog snart vara full vinter där.

Men skrev hon blommar? Ja, så är det. Det här är min blomkruka på balkongen;

pense

Just dessa Penséer drog jag upp från frön som jag köpte på ICA i våras. Trodde inte alls det skulle bli några blommor, eftersom jag i samma veva i somras buförde hemåt fjällen och blev tvungen att lämna kvar denna kruka.

Tackar moder jord för att det regna med jämna mellanrum och solen värmde. För när jag kom åter i augusti fick jag mig en positiv överraskning. Sådant gör då mig extra glad.

Gillar också när himlen lyser upp i alla möjliga färger. Som om den hade fått ett eget välbefinnande liv. Så i kväll när jag satt och åt. Fick jag bråttom och grabba tag i kameran och ut på balkongen för att fota. Se här vad jag såg;

pense

Hade jag nu bott lite närmare Storsjön, så hade det nog klickat för jämnan här. Någon som är duktig på att hitta objekt i ”stan” är däremot min son. Men det är annan historia.

Annars går det segt med bloggandet. Har mycket som ska fixas och hinner inte riktigt med. Så är det ju. Man kan inte vara med överallt, även om man vill det.

Men ha de gott, så ses vi en annan dag.

Britt-Marie

Annonser

På upptäcksfärd i Östersund.

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 19 oktober, 2007 by fjallwebb

Ett av Östersunds härligaste fik hittar man alldeles i början av Brunflovägen. Litet och trångt i en träkåk, med en atmosfär som gör en go och glad. Bröder är bakat på fiket och servicekänslan är på topp.

Denna gång kom vi precis till lunch och ur menyn valde jag en härlig varm bakad potatis med räkmojs och sallad. Se själv och det var jättegott.

lunch
och vad mätt jag blev… Innan jag åter gick hemåt.

Ha en bra helg och sköt om er.

Britt-Marie

Guldvaskarträff 2006 och 2007.

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 17 oktober, 2007 by fjallwebb

Vet ni att Gold Digger Association i fjol hade en guldvaskartävling för sina medlemmar där ute i Skogen, vid den allt mer populära Gold Rush Museum.

En tävling som kom till genom att föreningen Gold Digger Association bildades i slutet av år 2005. En föreningen som lägger stor betydelse på vem du är och inte på vad du är.

elin

Många hade samlats denna kväll och fjolårets segrare blev efter hårt motstånd från en Jämtländska den unga Elin Nilsson från Hedeviken, som allt jämnt kan säga att hon var Härjedalens första mästarinna i guldvaskning.

Ni må tro att den mest slipade och …*S*… grymmaste guldvaskaren stod då och kippa efter andan av förvåning över hennes snabbhet och lätthet när hon vaska upp guldnaggets på löpande band. Som förövrigt var en härlig kväll, där ung som gammal oberoende på livserfarenhet umgicks på lika villkor. Så med siktet inställt på nästa år, kom ett unikt samarbete till stånd, genom att elever från Smedjebacken/Dalarna gymnasiet tillsammans med Gold Digger Association arrangerade årets guldvaskarträff, som gick av stapeln i början av september. För ni vet väl, att många är vi Härjedalingar med ursprung från just Dalarna, mycket beroende på Ljusnedals bruk under Farups tid.

Eleverna höll i aktiviteter som beanbag, hästskokastning och knivkastning samt bjöd på en utsökt renskav med ris, rårörda lingon och sallad. Medan kaffet puttrade över den öppna elden.

elever

Årets tävling som dessutom hade internationellt inslag, med besökare från Holland. Gjorde kvällen extra skoj. För att förstärka känslan, var de flesta tidsenliga klädd, när vi ströva runt bland de olika byggnaderna på området, som Peluk Roadhouse och Gold Digger Saloon. Kändes det som man hade hamnat i guldgrävarstaden, Nome.

lars

Det gäller att ha rätt teknik när man vaskar guld. Det visa Lars Jansson från Smedjebacken prov på, och denna busschafför som kom närmast från Fjällvattnets Stugby, måste ha tränat i oljetråget eftersom han lekande lätt plocka upp än den ena naggets efter den andra.
För det var minsann inte enkelt, för även jag provade denna kväll. Det enda som hände var att yllekjolen blev blöt. Du vet… hela havet stormar…. *S*

Men fjolårets mästarinna låg inte alls långt efter, även om hon blev besegrad detta år. Så är det min övertygelse, att om hon kan, är hon åter plats nästa år.

Guldvaskning som förövrigt är en mycket intressant aktivitet, utspridd över hela världen, där hundratusentals guldvaskare finns. Det bästa är att alla kan genomföra det oavsett ålder. Därför har föreningen nu förhoppningar om att så småningom kunna sända årets vinnare till en SM-tävlingen som går varje år på olika ställen någonstans i Sverige.

vaska

Gold Digger Association är för övrigt en mycket ung förening, som bara har funnits i 2 år. Trots det brukar det hända någonting varje år för medlemmarna som arrangeras av medlemmarna. Bland annat så har vi delat ut två stipendium vardera 10 000 kr från medlemsavgiften. Vi har även medlemsvärvardag likväl som jobbardagar tillsammans. Naturligtvis håller vi till nere vid klubblokalen ”Gold Digger Saloon”, som ligger där så vackert placerad som alltid vid Gold Rush Museum där borta i Skogen 8 km öster om Funäsdalen i västra Härjedalen.
En förening där alla ska ha möjlighet att trivas, om man bjuder till lite grann. Som dessutom växer sig starkare för varje dag som går. Sprider sig långt utanför Härjedalens gränser, där man inte ens vet att Härjedalen har en gräns och där allas arbete är lika ovärderligt.

Jag uppmanar er därför till nästa år. Kom och trivs med oss och ha roligt tillsammans. För vem vet, kanske du är nästa års guldvaskarmästare.

Så till dess, ha de bra och ha de gott.

Britt-Marie

Jo förresten… det är sant… Jag har dyselexi, som det så fint heter, fast i min ungdom hette det förstås ordblind. Men det bjuder jag på. Sorry!!

Hmmm… javisstja… *S* betyder Smile att man ler.

Tre dagar med Su Jok!

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 15 oktober, 2007 by fjallwebb

I helgen var det så dags, att få uppleva en annorlunda resa. Själv drevs jag av nyfikenhet när jag styrde stegen mot Primros lokaler på Frösön. Där utbildare, Jimmy Davidsson från Kropp och Sinne höll i utbildningen denna tredagarskurs.

Su Jok är ett koreanskt ord där Su som betyder Hand och Juk som då betyder Fot. Mycket kort förklarat är det en terapeutform som ger förbättringar i kroppens alla funktioner när den signalerar att något är fel. Till skillnad från zonterapi så använder Su Jok olika tekniker men med samma verkan som fröer, akupunktur, fingrarna, magneter, färg osv för att få energierna i kroppen att balansera.

För det är ju så att är inte kroppen i balans, så är det också fel på energiflödet. Man ska ha balans, varken för lite eller för mycket utan precis lagomt. Den ska inte eller gå i fel riktning så det blir stopp för då kommer kroppen att kunna signalera ex smärta, illamående, domningar eller att du blir yr.

jimmy Jimmy vår lärare.

Själv har jag mycket begränsad kunskap i zonterapi, som i och för sig tillsammans med akupunktur är grunderna till att Su Jok blev till år 1984. Som man nästan förstår är en koreansk behandling, som senare blivit godkänd av ryska läkare, efter en 5-årig klinisk studio. Kursen har dessutom internationellt fastställda krav för certifikat. Något som borde ge större förståelse i dagens värld.

Själv inser jag efter endast tre dagars studerande, att det är ju kul, intressant vad man kan använda så små enkla medel till för att själv må bra. Dessutom kan man också vidareutbilda sig för som mål bli Su Jok terapeut. Men det gör man givetvis, som man vill med.

För visst är det så att man rätt så dålig på att lyssna på sina egna signaler, när kroppen signalerar smärta, yrsel eller allmänt olustkänsla. Så vad var det vi fick lära oss mer.

Enligt Su Jok, så återspeglar sig den mänskliga kroppen i hela handen eller i fingret eller iyttersta fingerspetsen. Samma sak gäller även foten eller örat. Det finns också en massa andra system som man kan använda sig av för att hitta punkterna enklare beroende på vilket föremål man använder sig av som ex fingrarna, nålar, färger, impulser, fröer/groddar/kärnor osv.

energi Här är insidan av handens grundläggande energipunkter.

För att hitta rätt måste man veta hur man vänder handen i rätt riktning genom att förstå hur övre och nedre diafragmalinjen förhåller sig på handen/foten. Huvudet hittar du på tummen eller stortån. Medan armarna är lillfingret samt pekfingret och då förstås är benen långfingret och ringfingret. Ryggen finns då bak på handen och magen och dess innehåll på insidan av handen.

Det gäller verkligen att hålla isär begreppen, när vi senare fick information om bland annat ying, yang, sol, skugga samt var mittlinjen befann sig på handen.

Att förbereda handen/foten för behandlingen gör man genom att använda de grundläggande energipunkterna. Dessutom fick vi praktisera hur man satte akupunkturnålen på plats och hur man använde den.

Med hjälp av de grundläggande energipunkterna och moxa värmer man upp handen på djupet innan behandlingen påbörjas.

moxa

Vi fick också lite inblick i vad de olika frö-, grodd- och kärnsorterna användes till. Kan man kanske lista ut om man tittar lite mer på formen som då är likt en njure. För ju mer lik de olika sorterna är både i färg och form, desto bättre resultat blir resultatet dvs behandlingen.

kinde

Som kindebönan här på bilden ovanför, som då är mest lämpad vid behandling för njure och urinblåseproblem.

Samma saker gäller magneterna fast då gäller energiflödet. Vilket håll magneten påverkar riktlinjen osv. Även hur behandlingarna generellt byggdes upp samt vilka riktlinjer som gällde.

Efter dessa intensiva dagar så har jag betydlig större tolerans till hur energierna påverka oss, om vi tillåter det. Men kanske jag är en gnutte rädd för det som man inte själv, har varit med om. Själv kommer jag nu att försöka förankra mina nyvunna kunskaper och till en början praktisera på mig själv.

Avslutningsvis är det av största vikt att inte behandla någon om det finns ex hjärtproblem, diabetes samt graviditet. Eftersom konsekvenserna kan bli förödande, om man då känner sig osäker på vilka områden man ska undvika. Vi är ju trots allt inga supermänniskor, eller hur?

För egen del är det inte aktuellt ännu att ens behandla mina vänner. Måste först reda ut alla begreppen… men vem vet. Kanske det inte dröjer speciellt länge förrän jag också söker upp någon vän med frågan. Vill du pröva?

vän

Britt-Marie

Erik Lindbloms minnesfond

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 11 oktober, 2007 by fjallwebb

Nu har det hänt igen. Nr 2 i ordningen, från en förening som genom en motgång blev till. Ni kan läsa mer på föreningens hemsida om uppbyggnad osv…

gold

Förenings namn är: Gold Digger Association och bildades i slutet av år 2005. Då var endast en kvinna med, jag….*Ler* men dessto fler män. Men jag kan lugna er, nu är vi många, många fler både kvinnor och män utspridd över Sverige… ja, medlemmar finns med ända bort till Alaska/USA. För ligt Erik Linblom så tror medlemmarna i denna förening på det omöjliga och bygger verksamheten utifrån detta faktum där alla ovasett yrkestillhörighet ser möjligheten i det vi själva bär med oss i vårat bagage. Först då kan vi hitta (dock symboliskt) guldkorn som kan ge glädje, gemenskap, arbetskraft tillbaka till vår hembygd, Härjedalen. En minnesfond som finansieras enbart från medlemsavgifterna och har byggts upp på enbart ideellt arbete från medlemmarna.

Därför delas detta stipendie ut varje år och först ut var ett sällskap herrar med otrolig förmåga att laga mat från livsmedelsprodukter från Härjedalen. Idag har de flera hundra medlemmar som sprider minst sagt positiv reklam runt om sin hembygd och sätter landskapet på kartan världen över. Anledningen är: Har man ätit denna mat och träffat dessa herrar, vill man alltid återkomma.

Så 2006 års stipendiat var;

Vemhåns Gastronomiska Sällskap

vgsa

Sedan var det bara att jobba på mot ny mål och den 6 oktober var det så dags igen. Denna gången utsågs en kvinna, som fick denna motivering;

”Gudrun har under många år med starkt initiativ och glödande framåtanda arbetat med en rad projekt som kommit den lokala kulturen till del. Hon personifierar den rätta guldrävarandan med den inställlningen att ingenting är omöjligt.

Under guldruschen i Alaska finns många starka kvinnor vars namn för evigt kommer att lysa som en förebild för företagsamma och starka kvinnor i den härjedalska historien. För en gynnsam samhällsutveckling, är vår förhoppning att många kvinnor i Härjedalen låter sig inspireras av eldsjälen Gudrun”.

Det är med glädje jag därför kan presentera 2007 års stipendiat;

Gudrun Ghan, Lofsdalen;

khan

En kvinna som har oanade krafter, som säkerligen många med mig känner till. Så jag uppmanar er alla i Lofsdalen och däromkring. Ta nu chansen, se möjligheterna i det nya som kan växa fram, för ungdomarna i bygden och även alla ni som fortfarande finns däromkring. Nu när fjöset (ladugården) har lokaliserats där självaste Erik Lindblom som ung fattig pojke bodde. Så kan en ny sann historisk vinkling skapas och den dåtida kulturen få ett annat liv eller rättare sagt fortsätta i det som redan har påbörjats. Tyvärr kunde jag inte besöka sommarens teater… rätta mig nu gärna om jag har fel, men skulle det inte ha handlat om pilgrimmernas vandring… som gick Lofsdalen där förbi. Själv hörde jag talas om en kvinna med rötter till hembygden, som satt fenomenal prägel på detta skådespeleri, genom sin medverkan när hon så besöker sin hembygd som den glada amatörer hon är. Var det ju riktigt synd att jag inte själv fick uppleva det. Hoppas därför att det blir fler möjligheter nästa sommar.

Ska bli mycket spännande att se vad som händer i Lofsdalen och visst är det så att behöver de hjälp med flytten av fjöset, så kommer vi föreningen med, i alla fall vi som kan.

Ha det nu bra och sköt om er.

Britt-Marie

Jo, fotona på Stipendiaterna är tagna av Björn Uglem, Skogen den andra fotot är ett ihop plock från många foton som jag tagit, men ansiktena är tagna av Björn, resten fixa jag…..*S*

 

 

 

”Det blåsel hårt här uppe”

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 9 oktober, 2007 by fjallwebb

”Det blåser hålt häruppe” sa en liten 4 årig grabb för 14 år sedan hemma i Funäsdalen. När han kika ut över kanten, den där sensommardagen med blicken riktad mot fjällen.

upp_funas

Platsen var Funäsdalsbergets topp och vyn var ungefär den samma som på fotot. Strax bakom honom fanns linbanan som invigdes 45 år tidigare, närmare bestämt 1962.

Några år senare fanns här då även ett sameläger där uppe på berget, ett dussin renar som linbanebolaget lånade. Upp åkte renarna med hjälp av små finkor via linbanan. Undra vad de tänkte då?…*LER och ännu kan du se kåtorna däruppe. Som om man kan höra kvinnans jojk hur hon sjunger för renarna som strövar runt där vid sjön på berget, medan vi andra stilla vandrar förbi.

Tänk ändå vilken historier som vilar sig i detta berg. Här har det funnits människor i bygden som sett möjligheterna och beslutsamt strävat framåt ibland ängar, päråkrar, sjöar och fjäll. Skratten men också gråten har präglat bygden, till det som är idag.

Inte ens en stor stenbumling år 1967, på 20 ton fick människorna i bygden att fly. När den hoppa med all kraft rakt ner i prästgården som fortfarande ligger kvar, strax ovanför församlingshemmet.

Man kan bara förundras av den viljan som fanns där i början av 1900-talet när sex starka hästar med förare frakta hit Funäsdalens första ångmaskin som kommit på järnväg till Röros.

Det finns mycket mer intressant att berätta om bygden. Du kan bland annat läsa boken. Anteckningar om Funäsdalen med omnejd. Som finns bland annat att låna på biblioteket, i Funäsdalens skola. När du ändå är i trakten ta och besök Funäsdalens fjällmuseum, som ligger mitt i byn.

vyfunas1.jpg

Själv vandrar jag vidare med min kamera på stigen som går över berget, ner på andra sidan. Min väninna är van att jag kommer efter, för jag gillar att fota. Tillsammans dricker vi kaffet medan våra blickar förundras över de mäktiga fjällen som syns denna strålande soliga dag. Samtidigt som vi konstaterar att berget längst upp inte alls är så där platt, som man först kan tro.

Denna tur upplevde jag för två år sedan. I år har här sprängts, för nya stora investeringar som förhoppningsvis ger nya möjligheter, för den nya generationen. Men denna gång är hästkrafterna utbytt mot dieselmotorer.

Ha de bra.

Britt-Marie

Gränslöst Nätverkstänkande i Skogen

Posted in Inlägg indelade i kategorier on 4 oktober, 2007 by fjallwebb

Tänk dig själv att du får vara med om en unik uppbyggnad. Se hur någons idéer och framtidstro växa fram, till något bestående. Där allas idéer kan vävas in i det som sker på ett eller annat sätt. Som sedan naturligt växer sig fritt i och runt om Hembygden – Sverige – Europa – Världen.

Det måste innebära nya möjligheter till oss som bor här eller som kommer att flytta hit, för att vi tillsammans tror på mångfalden i ett mindre samhälle, där även ungdomarna får vara delaktiga utifrån sina förutsättningar.

grm

Att andas in atmosfären och känna sin delaktighet i det som finns här nere är en speciell känsla. Det verkar mer och mer som denna positiva energi liksom bubblar fram lite här och var bland byggnaderna, och får ens idéer att liksom spruta fram. Den känslan infinner sig alltid när jag besöker Gold Rush Museum. För varje gång man kommer dit, tycks här sjuda av liv. Det är så många detaljer som ska fixas. Blir lika förvånad varje gång, men ändå mycket lycklig. En otrolig känsla, så hur ska man kunna låta bli att vara med?

Det som är nog så spännande som berör oss alla, är dessa byggnader som återskapar miljöerna. En gång i dåtidens historia var de hölador, förråd mm runt om i Härjedalen/Jämtland. Nu har de räddas från att förstöras helt. För att skapa en ny kultur från både då och nu, dessutom i en mer spännande tappning som återspeglar guldrushtidens Alaska/USA, fast i Härjedalen. För vem kunde tro att en hölada utan tak från Söromsjön/Funäsdalen skulle förvandlas till ett Peluk Roadhouse, som når med sin historia ändå bort till Alaska i USA.

peluk

Men ingenting av detta skulle vara möjligt. Om inte just Björn, trodde på det omöjliga där borta i Skogen. Samtidigt som han har en stor förmåga att tro att vi tillsammans kan samarbeta, trots våra olikheter. Dessutom tycks hans idéer aldrig ta slut, de påminner mer och mer om en positiv vårflod. Kan inte låta bli att tänka, vilken tillgång denna man är för sin hembygd.

Han har ju en så unik förmåga att engagera sina medmänniskor, fördela arbetet samtidigt som han kan hålla allt flytande. Inte nog med det, så jobbar han själv för två. Under tiden ser vi andra hur allt liksom växer framåt. Ni må tro att upplevelsen blir lika spännande för varje gång man gör ett besök. För man tänker alltid, vad har de/han nu hittat på och jo… där en detalj, vem skymtar i gallret där är det inte en……*L*

Då är det inte alls konstigt att sommarens nästa upplevelse handla om gränslöst nätverkstänkande över gränserna.

natverk1

Det innebar att företagare inom turism samt Näringskontor i Härjedalen och Röros likväl som Trondheim i Norge fanns på plats nere vid ”Gold Rush Museum” för en stunds samkväm. Dagens unika höjdpunkt var när Willy Läth från Emigrantmuseet/Utvandrarnas Hus, Växjö föreläste om vikten att ta tillvarata varandras ovärderliga idéer, med hjälp av en historisk återspegling från de som en gång utvandrade för 100 år sedan.

natverk

En man som verkligen hade mycket att berätta, likväl som hans fru Beverly, som fick hos att skratta när de drog sina berättelser med glimten i ögat. Det var också trevligt att så många kom och bjöd på sig själv, denna härliga soliga eftermiddag i mitten av juli.

Som representant för Gold Digger Association och nära vän tackar jag därför Björn Uglem samt alla besökare för en härlig sommardag och på återseende.

Och i Norge skrevs det så här;

http://www.broderfolk.com/0707182110.htm

Ha en trevlig helg.

Britt-Marie